Jag flyttade redan hemifrån när jag slutade nian, vilket var ett riktigt stort steg för mig. Jag flyttade hela 30 mil på grund av utbildning och kärlek. Nu när jag går sista året på min utbildning och inte mår sådär jättebra funderar jag på vad det kan ha varit som bidrar till att jag mår som jag mår. Hemma (innan jag flyttade) fick jag precis allt, jag var aldrig ensam hemma, jag behövde aldrig klara mig själv. Mamma tvättade, städade och fixade mat. Men helst plötsligt var det upp till mig att fixa det. Jag fick inte ens någon lägenhet här i göteborg, så tills jag hittade en ledig fick jag mellanland i Kungälv i två där jag vantrivdes. Jag mådde otrroligt dåligt av det, pressen i skolan blev allt högre samtidigt som jag saknade alla där hemma. Det var försti juni i år jag fick min egna fina lägenhet här i Göteborg som jag trivs jättebra i. Min gymnasietid har varit mycket rolig och också väldigt påfrestande och tuff. Det har hänt otroligt myckt tråkiga saker runt omkring mig som påverkar mig än idag.
Det jag vill säga med detta är att ta var på den tid ni har med nära och kära, för en dag kan det vara försent....

Två gamla bilder på mig och min syster (jag 15 år gammal, då jag flyttade)